Woop woop! Jag är nervös, hade tänkt sticka nålen genom öronsnibben nu. Får se om jag vågar, hehe. En del säger det gör ont, en del säger att det inte gör det. Hmm, jag vill veta...

Hörs om jag lever, hej hej!

Jag letar efter en jacka som kan hålla mig varm i vinter. Mamma kommer att köpa en sån där klumpig, men hur gosig jacka som hels till mig. Kommer antagligen att köpas i en sportaffär. Men på Nelly fastnade jag för två puddingar.
 
Snygg, eller vad ska man säga? Dock synd att den är för dyr för att jag ska köpa den, 1679 sek.

 
Istället blev jag sugen på denna. Så blir det nog, 499 sek.

God kväll mina vänner!

Helgen börjar lida mot sitt slut och en ny kämpig vecka kommer att påbörjas, men jag mår bra. Har inte haft mycket planerat denna helg, har kunnat slita mina mjukisbyxor lite. Vad har jag gjort då som har varit så oplanerat? Tja... jag har spenderat myyycket tid tillsammans med min fina Molle bland annat.

Helgen inleddes med en urmysig fredag, då jag och mamma var ensamma hemma, utan bror och pappa. Först spenderade vi en timme hos veterinären, då Molle skulle vaccineras, därefter åkte vi till Grissly där jag inhandlade ett nytt koppel och halsband till Molle. Nu är han en stilig ettåring. Har även planerat för att köpa en sele till honom i nästa vecka, då den var slutsåld i butiken.Vi handlade mat, tog oss hem och gjorde ordning några räkmackor. Mumsig! Simon lämnade vi i Fjälkinge hos hans polare, de skulle tydligen lana. Jag undrar hur kul det är egentligen…

Han gillar det

Klicka för större bild!

I lördags hade jag inte tid att sova ut. Spårning på klubben. Molle fick en massa beröm, han var superduktig!

Pappa tog med mig ut på havet också denna lördagseftermiddag. Känner hur jag utnyttjar solen.

Söndag. Slappedag, men har tränat en stund. Pappa la också ett spår till Molle, jag tror han har fått en thing för det här med spårning. Farmor har hälsat på tillsammans med RobinBus.

Hoppas er helg varit lika chill som min! Vi hörs kanske senare. Har kollat in Nelly.com och insåg hur mycket man vill ha från den sidan. Visar kanske upp några plagg som jag fastnade för :))

Shit, snart ha jag haft min tandställning i 3 år. Det feta är att jag tar bort den den 25e oktober. Riktigt nice, men en aning skrämmande!

Jag är med i en tävling där det lottas ut ett tandsmycke. Skulle inte det vara fint nu när jag haft rälsen så j*vla länge?
http://tiepamandahh.se/ kolla in tävlingen vet ja!

Johanna in da house 

Är hemma en dag till, mamma tyckte det var bäst så. Det har jag absolut inget emot. 

Jag fick ett ryck igår och blev sugen på att prova göra ett videoinlägg. Ska lätt prova. Behöver vänta in pappa tills han kommer hem med datorn. Ska även vänta tills jag inte ligger sleten hemma. 

Pusshaj

Ryser lika mycket varje gång, så fet.

Känner att jag missar något denna kväll - Veronica Maggio spelar i arenan. Aja, ska ändå ha idrott där nästa vecka, wow. & dess utom har vi bokat biljetter till Joe Labero den 30:e oktober. Kung! Tröstar mig med den tanken så länge, fast Maggio ikväll hade varit något att se...

låt oss blicka framåt /jw

Hej och hej!

Idag har jag inte fått lära mig något nytt i skolan. Givet eftersom jag inte har varit där idag. Nej, klart jag inte skolkar - jag är sjuk. Skönt att vara hemma.

Bästa Molle fyllde 1 år igår, han är fin. Jag blev 16 förra veckan. Grattis! Tack!

Skulle göra ett fett glas med O´boy innan. Recept på det: mycket mjölk och ännu mer O´boy pulver. Riktigt pulver, annars är det inte värt besväret(hehe). Tror ni inte att där ligger fetaste kycklingen när jag ska börja dricka? Verkligen inte. Dock flöt en fluga runder där och förstörde mitt moment. Tack och hej med den chokladen!

Fin & hyfsat nytillverkad

Jag lovade (eller hur var det?) att jag skulle slänga in min "Lögn"-historia. Den är i alla fall färdig sedan länge, jag har lämnat in den till min lärare och ska snart få tillbaka den. Jag lämnar med viss medvetenhet ut den här innan jag fått den "rättad" och sånt där. Jag gillar inte riktigt att texter, eller berättelser ska bli rättade. Okej att stavning justeras och gramatik i sig, men för övrigt... Nja. Så givetvist är den här inte perfekt, den tål kritik, men jag kommer inte att ändra nånting. Kritiken får jag användning av nästa gång jag ska skriva :)

Jag kallar min berättelse: Jag ljög trots allt

Allt rann av mig, mitt samvete exploderade och jag kände mig rent av fruktansvärt dum. Att jag ens kände nånting stämmer kanske inte. Jag kände nog inget, mer än att jag upplevde mitt inre alldeles tomt.

Allt hade sin början en onsdagskväll. Det var en stor och viktig dag för min dotter som för första gången i sitt liv skulle få träffa sin bror. Själv låg jag trött och utmattad på sjukhuset efter förlossningen. Jag var lycklig. Samtidigt som jag var ivrig att få komma hem och älska vårt tillskott till familjen påminde jag mig om att jag aldrig, aldrig får glömma bort min dotter. Hon som har fått mig att stiga upp varje morgon de senaste åren.

”Åh, Elina!”, utbrast jag och blottade mitt störta leende när min dotter öppnade dörren till mitt rum och klev över tröskeln. Hon rusade fram till sängen och gav mig en bamsekram. Hon hade saknat mig. Det var i alla fall vad hon hade sagt till mig kvällen innan då vi hördes av via telefon. Hon är öppen och ärlig när det gäller hennes tankar och känslor, så det var inget jag tvivlade på. Jag gav henne en puss på pannan och hon log. Jag hade saknat henne också.

Bakom Elina stod hennes pappa. Han kramade om mig han också.

”Var är han?”, undrade Elina tyst. Jag förstod genast att hon ville träffa sin nyfödda bror.

”Han kommer alldeles snart”, svarade jag som om jag verkligen menade det jag sa. Just då öppnades dörren och en sjuksköterska kom in. I famnen bar hon på ett litet knyte. Hon överlämnade knytet till pappa som satte sig ner på sängen bredvid mig. Elina klättrade upp på sängen och satte sig jämte pappa. Jag kan framför mig se hur hennes ögon lös upp den onsdagen. Hennes egen bror! Familjen var förenad och såg fram emot nya upplevelser.

Två dagar kom jag och bror Filip hem från sjukhuset. En fråga hade väckts till liv inuti Elinas huvud märkte jag då hon inte uppträdde lika närvarande som hon brukade. När pappa var ute och gick en kvällsrunda med Filip passade jag på att fråga Elina vad det var som bekymrade henne så. Hon tittade på mig, la huvudet på sned och undrade:
”Hur blir barn till?”.

Jag fick dåliga vibbar. Om detta hade bekymrat henne, kunde jag inte svara hur som helst.

”Det bestämmer man själv”, svarade jag väl medveten om att det inte var svaret på hennes fråga, men som ett försök till att komma undan ärligheten.

”Jaha, så man bestämmer det själv…”, sa hon, men lät inte helt övertygad.

”Ja”, sa jag bestämt och trodde att vår konversation var över och att hon skulle sluta undra.

”Så mamma? Om jag bara tänker tanken att jag vill ha en bebis, få jag det då?”

”Ja, så skulle man kunna säga”, svarade jag och övertalade mig själv om att jag absolut inte ljög. För en lögn, det var det väl ändå inte? Jag bara undvek att fördjupa mig i sanningen.

Elina gick in i en period då hon inte längre verkade kunna njuta av livet. Hon verkade för fokuserad, deprimerad. Så extremt att hon inte ens kunde gå till skolan på veckor. Hennes rum var numera hennes värld. Hon låg dag ut och dag in i sin säng och bara låg. Hon tappade mycket i vikt och när läkaren var på besök svarade hon inte på hans rutinfrågor. Hon tittade bara med den tommaste blicken rakt ut i luften.

Att se min dotter förlora hoppet var fruktansvärt. Min ovisshet bröt ner mig totalt.

Elina och jag hade inte pratat med varandra sen den kvällen då vi hade pratat om barn. Som en uppenbarelse insåg jag att jag inte hade pratat med henne, jag hade inte försökt trösta henne.

Medan Elina var ensam i sitt rum passade jag på att fråga vad det var som bekymrade henne så. Hon tittade på mig, la huvudet på sned och mumlade något ohörbart. Jag bad henne att tala högre. Hon upprepade det hon hade sagt om och om igen och höjde rösten något hela tiden. Hon satt totalfokuserad och uppredade samma mening. Till sist kunde jag urskilja hennes ord.
”Jag får inte tänka att jag vill ha en bebis”.

Tack för läsningen! Men hur lullig var inte det fetstilade jag skrev? Shit, börjar bli ringrostig när det kommer till blogginläggen...